Strömsund

Jag for hemifrån alldeles förtidigt på lördagsmorgonen, uppskrämd av skräckscenariot som utmålas på väderleksrapporterna nuförtiden. För 15 år sedan var det ingen som tävlade med kollegan på den andra kanalen om vem som kunde skrämma bort flest från vägarna. Ingen delade ut "klass 1 varningar" heller, det var ett fullkomligt okänt begrepp, men då man är uppväxt med folk som hade lite mer sansad syn på saker och gläfste mindre i onödan så tror man ju ibland på vad man hör. Så jag var ute i så pass god tid i det synnerligen normala föret att jag blev pömsig av väntan, och frukosten kom alldeles för tidigt i förhållande till matchen. Det är i och för sig en fördel eftersom ett blodsocker som är kört i botten är stabilt.
Till att börja med måste jag säga att ljuset i hallen är förmodligen, det bästa jag någonsin skjutit i. Den uppmärksamme läsaren drar sig nu till minnes att jag tycker allt ljus är rätt så hyfsat nuförtiden. Det kan tänkas att det tolkas som positivt, jag vill varna för det. Någon gång framöver kommer jag nog att skriva om Sävsjö. Då ska jag tolkas bokstavligt.
Jag sitter och studerar utskrifterna från megalinktavlorna och försöker komma ihåg vad som hände. Det gick nog tungt kan jag säga. 15 fina träffar och inte mer än tre 8:or i första matchen. Jag jagade nog den där siktskruven ganska bra för det är hyfsat runda träffbilder. Policyn har varit att bara missa ett skott åt gången, så tar det åt höger så ratta åt vänster direkt istället för att missa igen. Jag börjar få så pass känsla för det här att jag vet när jag föser iväg dem, då kan man tänka så, annars brukar jag gärna vilja vara säker på jag kommer att bomma igen, vilket kollas empiriskt om man inte är hundra på vad man sysslar med.
Det flöt på ganska stabilt och toppade med 98 på slutet. Slutade på 571 och Janne kändes lite nöjd. Det var länge sedan han gick över 570.
Jag har lite ont om finammo så match nummer 2 gick med tyngre kula. Jag brukar tycka att det är svårare att skjuta med dem. Men trötthet, speciellt i ögonen, och tilltagande spasmer är huvudsakligen skälet till att det rasade ner på 559. Nu började jag se hur luften mellan kornet och tavlan krökte sig. Men det var skarpa kontraster för det mesta. Ingen tydlig förändring i astigmatism och bara lindrig aberration ibland. Fem stycken 8:or är helt under isen men å andra sidan ganska normalt nuförtiden.
DET BLEV INGEN LASANGE. Men det blev palt! Jag gick i djup paltkoma omgående efter endast ett ringa intag. Det är åldern. Man klarar ingenting längre. Tänk på all palt jag var tvungen att lämna oäten. Snyft...
Men jag har palt med mig hem till frysen.
Paltfrukost på söndag. Stekt och stuvad. Men inte för mycket med tanke på blodsockret. Hade långa skov då det kändes lätt att skjuta. Jag behövde inte jobba lika hårt som dagen före och tokspasmerna var nästan helt frånvarande. Gled bara ut emellanåt och gjorde någon enstaka skit avfyring ibland. Bara en 8:a och 19 innertior. Det brukar betyda ganska exakt 580, men jag var lite kass i början innan det tog sig. Jag tror inte jag behövde skruva i fjärde, vet att jag inte gjorde det sedan. Jag kom upp rätt i kolvtemp och tassen sög fast som herpes och jag såg kulorna hela vägen in i tian. Förutom de fyra som jag föste iväg med taskiga avfyringar i 5:e. Slutade med 99 - 96 - 100, och grunnar därefter på varför jag aldrig gör mina 30 sista provskott som provskott. 576.
Rätt svar är ju att jag är rädd för tiden och tröttheten. Jag laddar med kexchoklad och tunga kulor inför match 2. Och plötsligt har man tappat greppet totalt igen. Första och fjärde serierna var riktiga katastrofer. Andra och tredje var iallafall 95:or. Mejseln gick varm. Den stabila känslan infann sig igen i de två sista  men även trötthet. Så jag drog ut för många som jag inte kan skylla på ögat för och det slutade på 566. Nitton innertior där också. Sex stycken 8:or och en sjua.
Det känns faktiskt rätt okej. Verkar gå uppåt. Tempen också. Har en fet förkylning i antågande. Jag skulle ha tillbringat kommande vecka i Oslo, med de tvenne Hembre etc. men......
Jag tror jag har mina hörselskydd i Östhammar?
Nu är det tisdag och jag har äntligen en uppkoppling så att det går att skicka. - FELIA - Fan.

Träningsvärk

Vi hade -13,8 grader i morse. Orrmosjön hade betydligt mer is idag än igår och jag invigde mina nya handskar. Fingervantar av kraftigt gummi med uttagbart foder av tjock fleece. Styva doningar. De höll värmen bra men nu har jag träningsvärk i händerna och speciellt i avtryckarfingret/gasfingret. (Det går att skylla på mycket men jag tror den här är ny).
Häromdagen befann jag mig i ett bestånd av mest stor björk som skulle tas ned så det gjordes med kedjesåg. Sådana hanterar man inte varje dag, så armarna höll på att lossna mot slutet av dagen. Jag var bergis på att det inte skulle gå att skjuta alls den kvällen, men då började jag faktiskt med 98 och 96 innnan orken tog helt slut. Jag är trött så att det räcker ikväll också men började rätt hyfsat, fortsatte mycket ojämnt, utan toppar, slutade på 550. På sätt och vis tycker jag att det börjar ta sig även om resultaten är skamliga.
Jag lär få semester vid månadsskiftet så då ska man väl kunna kurera sig och börja träna lite meningsfullt. Jag tankade ner lite ny mjukvara till scatten igår, efter inrådan från folk, då den är synnerligen besvärlig att få igång. Den gick inte alls igång efter det, men den blev bättre efter en omgång till av CD:n  Nu går den oftast igång på andra försöket. En makalös förbättring. Hade jag haft en bil som varit så opålitlig skulle jag inte haft mage att försöka sälja skiten.
Match i Strömsund både lördag och söndag, Det betyder övernattning hos mor i Sollefteå. Det var länge sedan vi sågs så jag hoppas och tror på lasange.

Diskret sorti.

 Scatten är en hård och orättvis motståndare. Den är nu beskjuten med ganska rejäla mängder ammunition, och det är ett obestridligt faktum att det är högre poäng på papptavlan än på dataskärmen. Det är inte alls ovanligt att den visar 0,8 poäng för lite. Det har hittills betytt i snitt 7 poäng per match. Och det fanstyget visar aldrig högre valör än skottet i tavlan.
Jag var i Östhammar igår för att skämma ut mig. Det var inte syftet men det blev så. Kanonfin belysning, kanske aningen för ljus, men det gick att sikta hur länge som helst utan att gardinen drogs för. Jag borde alltså ha kunnat skjuta bättre, men det var en instabil kropp som härbärgerade min själ i begynnelsen, och mot slutet blev det tydligt att jag siktande på fel ställe. Inte förrän på 18:e tavlan hade jag två 10:or. Det slutande på 556 och jag fick stryk av massor med folk vars namn är helt främmande för mig. Och av en del som jag tänkte spöa. Och av en del som jag förväntade mig stryk från förstås. Det är illa på flera sätt.
Det fanns tillfälle till en andra match. Jag sköt jämnare och kroknade bara en aning på slutet, men det var låga poäng hela vägen och det slutade på 562. Jag pös därifrån tämligen omgående så vad resten av startfältet gjorde vet jag inte. Missnöjet var gränslöst. Livsgnistan saknades.
Jag var i Östersund idag. Gövikenhallen. Jag tror ljuset är bra där också. Det är lite mildare, men bara en liten stund in i matchen måste jag vidga siktskåran för det blev bara grått sudd när kornet kom ner genom pricken. Det blev ingen långvarig förbättring och jag vet att jag inte kan vidga mer för då kan jag inte hålla rätt i sida.
I övrigt kändes det ganska bra redan från början. Stod stabilt darrade inte överdrivet, fick iväg dem aningen lättare än på länge, och framförallt en hyfsad uppfattning om vart det tog. Det hände att jag var disciplinerad också. Tog ned alltså. Fegt men bra om det behövs. Och de satt tätare. Men två 9:or är två bom även om de sitter i samma hål. 565 och därmed klarade jag inte kvalgränsen för Luxemburg. Coachens kvalgräns var 570.

Bedrövelse utan ände.

Jag rörde inga pistoler överhuvudtaget igår. Vilodag. En del säger att det är bra. Kom hem i kväll, vräkte ned en kopp kaffe och körde igång med 10 provskott. Fortfarande på scatt. Pumpen är verkligen dålig.
De  fem första är väl samlade, de fem sista har bra valör. Kör. 6:an och 7:an är 8.3:or kl. två. Backhand spasmer. 95 poäng. Paus, för att hänga upp tvätt.
Gör bara 9:or runtom inget mönster, 90 poäng. 22:a skottet blir en forehand, 8.0. Tre 9:or, 95 poäng. Hittills är allt bättre än på länge. Kort paus.
Kanske hinner ändra fotställning, men jag har trägolv, det vill säga mönstrat. Jag är barfota och känner värmen. Jag vet alltså hur jag stod. Jag står alltid rätt. Den här serien har en träffbild som är betydligt mindre än 9:ans ring, men dess centrum sitter i åttan kl. tre. Jag korrigerar inte, för jag vill se hur länge det håller i sig, 79 poäng. Jag går och sätter på en kanna kaffe.
Korrigerar efter första skottet i nästa serie, 2:a skottet är 10,8 mitt i nystanet. Blir till slut 92 poäng. Sitter runt om. Inget mönster. Dricker en kopp kaffe, tårblandat. Skakar inte mer för det, men blir vinglig, 87 poäng. 538 ...................................
Imorgon blir det match utan paus.

Allahelgon

+4 grader och alldeles blodgrått hela dan. Känns kallare. Känns som om det är snö på gång, ock det är ju på tiden men det är ändå djävligt illa. Jag får så elak huvudvärk av sådant här skitväder.

Ca. 400 skott har jag satt i scatten idag. Den kved aldrig på något vis, men jag hoppas att de gjorde ont allihop. En gång i tiden fick jag inte lämna skjutbanan om jag inte hade gjort tre stycken 97:or. Idag har jag gjort en och jag tror det är den första sedan i torsdags. Snittar ungefär 91 nu för tiden, med två stycken 86:or i botten. Det blir lätt så när man börjar skjuta 6:or.
Emellertid och emedan, jag gjorde en ny avtryckare idag, och efter det, jag säger inte tack vare, har längden på det blå strecket krympt, så länge det inte beror på klart märkbara tokspasmer(et nervorum distentionem).
Jag hör att konkurrenterna skjuter bra. Jag tycker inte om dem. Jag tycker inte om någon,........

Helt vanlig fredag.

En helt vanlig dag på jobbet. 5 timmar effektiv arbetsdag gående med röjsåg. Allt levande ska ner. Det innebär att det är svårt att stå still, när det är dags för träningspasset.
10 provskott över hela tavlan. 17 hyfsade skott. 2 perfekta skott, mitt i nystanet, minimal blå linje, 8,2 till höger. Så nu blir det kafferast.
35 minuter senare, skott nummer 38 och 39 i samma 8:a mitt i nystanet. Jag har ofta fått höra att det skulle vara bättre om jag fick en smäll, så jag pluggar in ett par högtalare i datorn och det blir faktiskt bättre ett tag. 49, 50 och 51 sitter till vänster. Med nystan och allt. Den här gången korrigerar jag. Överkorrigerar enligt gängse standard, slutar på 560 poäng.
6 stycken 8:or, 3 bättre än igår. 14 stycken 9,8 eller 9,9. 6 bättre än igår. 2 poäng sämre totalt. Fullt i paritet med det normala för de senaste 3 veckorna. Trots fungerande dator och brist på humörsvägningar blir det inte bättre. Vad gör man?????