Träning och tävlingar.

Förkylningen är väck! Ok tänker jag och tror det är dags att träna. Så långt är allt rätt. Då drar man på fys, eller det räcker med lite så blir skillnaden stor, och så försöker man dra på sig lite matchvana. Det gör man på tävlingar. Så Reg-M i Karlstad kom först. Fast på mästerskap är det väl blodigt allvar? 
Jo. Det är ju så här, att även om du är utanför din egen region så är det den första matchen av de du eventuellt gör som gäller. Reg-mästare blir man inte utanför sin egen region. I Karlstad, tänkte jag, finns medelvägen mellan avstånd och hyfsat motstånd. Så tänkte Johannesson också. 
Karlstad har Sius tavlor. Nytt system. De är himla stolta över sin investering. Jag har hunnit skjuta på dem ett par gånger tidigare, så jag vet att det är ett rent h-e. Efter lite system-krasch och en stunds försening är matchen igång. Det tar hyfsat. Siktbilden är bedrövlig för  ljuset i tavlan är för starkt och/men Johannesson är 2 poäng före vid 40 skott. Och Matte säger att jag är svag. Så en gatt ju gasa, och jag slutade med 565. Serierna har jag inte i huvudet och de finns inte i resultatlistorna heller. Ej heller Johannessons, som för övrigt hette Joel för att namnen från föregående start, eller nåt, inte gick att byta ut. Jag vann matchen, 2:a och  regionsmästare blev Magnus Palmgren på 563. Johannesson blev 3:a på 562. Det finns endast foto på slutresultatet från match 1.

Så vi tog en träningsmatch på det. Jag kör gult filter. hade orange förut och gången före, eftersom det var bäst då, men det händer grejer i mina blå. Börjar med 97 och mittensvackan kommer tidigt så det blir 3 92:or i rad, och Johannesson, heter något annat nu, leder vid 40. Jag provar att lägga fokus på det jag skulle träna på, och slutar med en 96:a tajt som en uggleröv och en nästan lika fin 99:a. 568. Vann.

Ludvika, Reg -M. Dagen efter. Vårt. Det gäller titeln. Fika ingår i start avgiften. Nä, det var inte det som sänkte.
Blev bara orkeslös, Johannesson 2 poäng före vid 40. Exakt lika vid 50. Då sket vi ner oss. Han sket ner sig lite mer. Titeln gick till Daniel Johansson, trots hans poängavdrag för ett smärre regelbrott. Hem och tränar duell istället.

På väg till Polen har vi årsmöte i Älvdalen ( alla talar svenska), St.Patrick i Ljungbyhed. En halv dags träningsläger i snabb och fri. Smörgåstårtefrossa (HERREMINJE!)
Färjeresan gick lite guppigt, och det var ett öronbedövande motorljud hytten. Jag sov som en gris. Ungefär som när man ligger bakom ett gammalt rosslande kylskåp.
Efter gränsen öster om Cottbus är det 1,5 timme fartgupp som vanligt. Dumpar Mats och Matte vid hotellet och far för att hämta Pontus vid flyget. Tullen är snäll med honom. Parkeringsmätaren är inte snäll.

Jag och Matte går till banan som vanligt. 6.5 km sådär. Faktiskt ett perfekt avstånd. Josef Zapedzki Grand Prix. Mannen bakom namnet var en tuffing. OS guld i snabbpistol 68 och 72. Det här är en tuff tävling. Fin bana,bra arrangemang och namnkunnigt motstånd. 
PET-träning på gång. En hel massa nya grejer ska testas. Jag har jobbat en kort tid på ett snabbare rakare lyft, jag har fötterna mer isär, huvudställningen har ändrats. Inget av detta har jag gjort förut under tävlingspress,och den nervositet som medföljer. Det går alltså inte. Jag har ingen kontroll alls, för jag blir nervös. Det spelar ingen som helst roll om det funkar när man är ensam, nervositet är förödande. Vad som behövs nu när jag börjar göra mig hemmastad med tekniken är matchträning. Riktig match. Jag kan få stryk på vilken tävling som helst i sverige, men så riktig match som det här blir det ändå inte. Ledsen lommar  jag dän. 

Har inte helt lätt att hitta till favoritpizzerian heller.

Första halvmatchen. Lite kass provserie, och jag är lite frestad att låta mejseln gå varm, men det small ju ändå när kornet låg där hålet blev så jag bidar tid därom. I tävlingsserierna sitter de tre första skotten i samtliga serier. Flytten går tungt mot slutet tack vare fotändringen.

Det här resulterar i att jag får en sen start dagen efter i andra halvan. Tunga snubbar har sovmorgon.
Jag är skitnervis. Min bästa halva utrikes hittills ( förutom en icke rankinggrundande tävling i Norge där jag skrämde Pål rejält, för 5 år sedan). 
Resultatskräck? Jag börjar med att göra vad jag kan för att få ner resultatet till normalkass nivå, sen blir jag frustrerad och förbannad för att jag lyckas med det. Jag får aldrig upp puffran hela vägen, och dessutom inte rätt i sida. Jag har ingen tidsuppfattning och ingen som helst kontroll över fingret. Jag tror att kroppsflytten går automatiskt, och jag tycker att det ser bättre ut när jag gör det än när jag kollar skärmarna efteråt.
+ 6 av skotten i fyrorna är 9.7 eller bättre. De skulle räknas som träffar i en final, och det är hyfsat.

Ny match i morgon.

Försörjer bensinbolagen

Jag var på hemvärnsövning och drog på mig en riktig mancold. Av någon anledning fick jag någon infektion i några fingrar också så tassarna såg ut som mjölkstinna juver och reagerade såsom sådana på tryck. Skitäckligt! Kallas "puss" på  engelska och ger besynnerliga associationer.
Fick ju in fingret i varbygeln helgen därpå iallafall så jag for till Lindesberg och sköt snabb.
Det gick nog skapligt okej med tanke på dagsformen. Missade nån eller 2 på fyrorna. Förväntat. Träningsdosen har varit låg och upplägget av den har inget med fyror att göra.
Det blev bara en match för jag hade med mig junioren så jag kollade vad han pysslade med i första skjutlaget.
Tacksam uppgift. Man ser hur många fel som helst. En del uppfinner man kanske själv när man hostar så man inte sitter still. Men det är skitbra, för då kan man säga något om saken, och då lyssnar han! Han kom inte sist heller. Men smittad blev han.
Så var vi i Sävsjö och sköt luft på söndagen. Det var utlyst som en rankingtävling, men det hölls en gevärsfinal på banorna intill. Enerverande speaker och musik icke ISSF-approved på dårvolym. En del ställen ska man ju inte vara på. Släppte av folk i Örebro, Östersund och Strömsund innan Matte och jag small av i Vilhelmina, om jag kommer ihåg rätt. Dumpade Matte i Malå och for hem dagen efter.
Jag bäddade ner mig med en Laphroig och en kasse Clint Eastwood.

Lördag. Mörsil. Luft. Liten hall med bra ljus. Ganska torr luft då byggfläktar går därinne. Sådär 6-8 åttor men 569 ändå är jag fullt nöjd med. Spenderar kvällen med att gräva i ABS-systemet.
Söndag. Strömsund. Luft. Bra ljus här också, men jag var kass. 557 och 564? eller 3? Spelar ingen roll.

En till Lördag. Karlstad. Luft. Elektronik från Sius. Nytt och fräscht. Mörkgröna ramar och belysning i tavlorna. Provar grönt filter först då det brukar vara bäst i knepigt el-ljus, men det funkar inte alls. Något bättre är blått och irisbländare, men många av skotten går av i blindo. Får jag syn på riktmedlen kan jag iallafall aldrig relatera det synintrycket med vad monitorn säger. 10-11 åttor varav 2 till vänster, och det är lite lustigt för det brukar vara tvärtom, och de brukar begränsa sig till ungefär 6. 562-15.
Går på igen i nästa skjutlag. Haft Matte på tråden och hon säger orange filter. Jag försöker lite halvhjärtat att neka till det för det brukar aldrig funka.
Och visst är det bättre. Dessutom håller jag högre, för att få ljus i spalterna, utan att jag får nämnvärt mer av låsningar pga felaktig siktbild. Det hela är mycket underligt. På mitten får jag en svacka då det är omöjligt att träffa tian, men annars går det bättre än förväntat. Har blivit så pass trött att jag orkar inte skvätta ut mer än 3 åttor. 566-15.
Söndag. Örebro. Snabb. Kallt, grått och blåsigt. Ögat tåras. Provserien sitter. Första åttorna gör inte det. Sexor utan rytm och tidsuppfattning. Har en känsla av att jag gör dem bra, men det är mycket visning kvar efteråt. Panik i fyrorna, ett sent skott. Andra halvan är nästan identisk, men jag hinner med fyrorna. En av dem är en 46:a med fyra innertior. 544-10.
Match 2 går bättre. Riktigt bra start med 49 50 50, men det går lite utför och i sista halvan blir jag tvärt trött och ofokuserad. Sista sexan var den enda serien på hela dagen där tempot och takten stämde. Och jag hann med fyrorna. 554-11. Sover 1 timme på rastplatsen i Lindesberg. Hemma vid 21. Konstant serienyst från Borlänge. Det var kallt idag.

Årsbästa

Den stora fick jag för att jag vann. Den lilla fick vi en var av i laget, för att Älvdalen förnedrade Gagnef-Mockfjärd med 4 poäng. De hade aldrig en suck!

Jag var i Arvidsjaur i veckan och körde ett pass med luftpistolen, ensam i hallen sedan Leif som släppte in mig gått över till 25m-banan. Så ostörd kunde jag fila på grundteknik och optik. Gick vilse på vägen ut. Smög i mörklagda utrymmen, livrädd för att sätt igång något larm. Såg kök och kylskåp så det var ju ingen fara för livet, men ändock prekärt. Jag lägger det på mentalträning.

I Malå försvann ett tänkt träningspass i omständigheter. Vi kom dit på kvällen och fann att avloppet var översvämmat. Äckligt på riktigt.
Vi hade tänkt äta och somna, jag och Matte, Men det blev 5 timmars arbete innan vi insåg att det var bara att kalla på slambilen. Den kom vid lunchtid och gjorde processen kort med snusket. Så var det ju bara att desinficera lyan. Jag lägger incidenten på lika delar fys och mentalt. Jag sprang iväg och sköt 30 skott på 9 minuter medan Matte blev lite fördröjd på jobbet. Jag skulle ju ändå köpa semlor. Skjutningen gick "sådär", och semlorna smakade annorlunda.

Lite efter i tidsschemat kom vi så hem och kunde sova i några timmar innan vi for ner till Älvdalen för DM:et.
Var lite rädd att vägen över Lillhärdal kunde ha drevat igen för det snöade hemma, och den vägen är inte högprioriterad då det gäller plogningen, men den var fin, och vägarbetena var äntligen färdiga, så vi var nästan först på plats trots en vilsekörning mitt i byn. Det var ju ett helt år sedan sist.

Match 1, DM:et gick normalkasst. En åtta i varje serie och därtill en sjua i någon. Mycket bra belysning på rätt ställen i hallen. Jag provade att köra utan filter och tyckte att jag såg bra, men luften var mycket torr så det sved bra i ögonen redan i tredje serien. Många avfyringar som aldrig kom. Men det går bättre. För några år sedan small det aldrig på träning heller. 1 timme och 16 minuter tog det. 94.94.97.93.95.95. 568 och som det brukar gå när man skvätter åttor.

Match 2, utfyllnad medan jag väntar på resultaten från skjutlag 2 gick bättre. Öppet spjäll. Blåfilter på. Ögondroppar i. I reverserad ordning. Störd blev jag på tavelhämtargubben. Störd blev jag på Matte som tror att jag ska förstå hennes viftande. Hon tränar på nonverbal coaching och jag är skapligt närsynt.
( Optikern i Hannover sa " Det finns ingen på den här banan som ser pricken lika suddigt som du"). ( Fan! jag är ju blind!). (YESS! jag har något att skylla på).
Jag tycker av någon ogrundad anledning att det går illa i början, men jag har ingen koll på  resultatet. Har bara ordning på vilket håll det styr iväg mot och rattar därefter. Sidledes då. Skiter i höjd. Räknar med att det blir många missar i höjd då pricken är så suddig att det är svårt att hålla rätt.  Men det smäller fortare och jag har tid med raster. Och jag skvätter bara ut två åttor. Går förbi resultattavlan. Naturligtvis. Och har därefter full koll på matematiken. En timme och 6 minuter. 97.94.97.96.96.98. Årsbäst i Sverige och ett par skutt på rankinglistan.

Jack kom ner från hyllan och sa grattis. Efter det tror jag semlorna har blivit bättre.

IWK Munchen.

Hejsan!
Tränaren har semester och hon bor skitflott, badrock och esspressomaskin på rummet.Naturligtvis är det långt till banan, först är det nästan 2 km att gå innan vi tar tåget till Unterschleissheim, vidare med buss 219 till Hochbruch. Sedan går vi genom snålblåsten som är ovanligt skitkall för att vara så här års, i drygt 2 km till. Det här gör vi varje dag nu när googelmaps ignoreras, den hade oss på sightseeing första dagen så det blev nog 3,5 km i onödan.
På banan är ventilationen lika jäkla undermålig som tidigare. Däremot har det hänt något med ljuset, vet inte vad men jag tror inte det är lika mörkt som tidigare.
Jag är här på träning, och för att fräscha upp matchvanan. I första matchen blev jag tempotorsk, nästan lite väntat. Jag har försökt hugga upp ritualen i mindre bitar, utkristallisera momenten tydligare, i avsikt att noggrannare kunna identifiera avsteg. Och få fler sammanhängande skeenden för att skapa en tydligare rytm och en naturligare automatik.
Det här gick ju naturligtvis långsamt nog utan att jag också gick och fick disciplin. Meningen var ju också att det skulle pirra lite nerver i magen, det är ju tunga snubbar här, men det gick inte. Taskig stillahållning hade jag ändå. Som nervhärdning var det sämre än tänkt men jag var tvungen att ta ner ofta. Det tog tid.
20 sista gick på 9 min. Min lekamen var inte beredd på det pådraget. 561. 20 under finalgräns.
 Dag 2. Tidigt skjutlag. Inte lika varmt och syrefritt i hallen. Såg sämre och fick ont i ryggen, massor med knepiga spänningar, men jag komprimerade ritualen, lät delmomenten kugga i varandra och skjöt mycket mer rytmiskt än dag 1. Hade tid att gå ut och andas 3 gånger och hade ändå hela 3 minuter matchtid kvar när jag var färdig. Jag läser allt inom 9.6 mycket väl. Har ingen aning om det som är sämre, därför säger jag " 1 perfekt 8 i varje serie". 567. Fick smörj av Nilsson som äntligen tog sig tid att sikta och gjorde 577. Pärra har gjort 2 anständiga matcher på låga 70 också. 581 var finalgräns idag också.

Kulakov kantrar puffran så kornet skulle trilla av om det inte vore fastskruvat. Han kantrar huvudet åt andra hållet tills örat tar emot axeln. Han står i 15 sekunder i riktområdet. Han gör 587.

Kroaten bredvid mig ruskar på huvudet och suckar. Han viker ner skärmen för att slippa se eländet. Han avfyrar som om han grundstryker lockpanel. Jag ser att han slutar med en 10.9, så lyser han upp."stackare som blir glad för så lite" tänker jag. När jag är klar kikar jag. 579.

Hemåt i morgon. Då blir det fys. Ska skaffa en kondis igen. Hela fjolåret försvann i förkylningar och resor/tävlingar så kondisen blev lidande. Har det kommit lite mer snö nu så ska det kanske gå att åka skidor, vilket temporärt är förödande för duellyftet, men...så ska jag masa mig till badhuset för nervhärdande näradödenupplevelser.
DM i luft härnäst. De hotar med snabb i Frövi-Lindesberg, det går kanske in i schemat.

Reg-M i Boden

Det kan man ju ha haft ogjort. Hellre.

Det hade ju den goda smaken att vara vindstilla, vädret, men regn bjöds precis hela tiden. Och mörker.
De första 4 serierna i fripistol gick fullt okej ändå, med resultat över 90 i alla, men sen servade jag en toz och när jag tittade upp efter det var det mörkare. Började 5:e med en fin 7:a till höger, men förutom att allt var skumt tyckte jag ändå att allt var centrerat och att det borde ha tagit bättre. Drog ur pipan och satt en ful 8:a till höger. Lyckas rädda 90p tillslut, men nästa serie går inte bra. Börjar med en ful 7:a till höger. Rattar lite och lägger på lite ansträngning. 7: vänster, 6:a höger....Drar ur pipan och finner bly den här gången, skruvar in mig i 10:an ganska enkelt  trots frånvaron av ljus och slutar där med en känsla av att det var skitlätt iallafall. 81p i sista och 539 totalt. 2p från säsongsbästa tror jag.

I grov hade jag fördelen att få göra mig av med lite misslyckad experimentammunition. Kommer inte att sakna den. 273 i precen. Så här efteråt är jag faktiskt lite nöjd med 287 i duellen, så illa som det kändes och sågs. Och solen gick aldrig upp så snabben skulle vi ju bara ha hoppat över om vi hade haft något vett. 2 dårar sköt och funktionerade och en snabbmatch har aldrig varit snabbare, blöta klisterlappar till trots.

K 12. Ursäkta suddigheten. I hålet ovanpå "slutstycket"lär det enligt andra källor än Pardinis instruktionsbok finnas en nålventil med vilken man kan justera rekyldämpningens effektivitet.

En del grejor på pickan sticker ut så att kolven har fått modifieras en aning på insidan. Inget större problem.

Tokregn

Man är fast inomhus. Armhävningar, jogging på stället ( man känner sig skitdum ), mycket  blindavfyringar på vit vägg. På sätt och vis bra för jag har kunnat koncentrera mig på att göra ett snabbt lyft utan att något annat fått vara med och störa. Jag har ju aldrig lyft snabbare än jag behöver för att rycka av ett hyfsat skott i duell, och det har man ju gjort så pass ofta att det är svårt att ändra på, så för att skjuta snabbpistol har hastigheten i lyftet inte räckt till. Det kommer väl att falla tillbaka i mestempo när man får tavlor framför sig antar jag, men om man bygger en vana i rörelsen så...

Någon sväng till lufthallen har det blivit, med både ris och ros i resultaten. Sitter fast i Malå för tillfället så jag har lånat en luftpistol, Pardini K 12, med stor Rinkkolv så den slirar omkring i lavetten betydligt mer än trivsamt. Det finns folk som säger att K 12:an har bättre rekyldämpning än Steyr lp 10. Det var länge sedan jag hanterade en sådan så jag vet inte, men det känns inte mycket. Jag kan i princip bara avgöra om det är luftskott eller dubbelladdat på ljudet. Ja, man kan dubbelladda, men det måste göras med flit. Excellent puffra. Kommer att sakna den. Marknadens bästa avtryck, elektroniska varianter inräknade, och utdömda.

                                                                   Hade ingen bild på pickan.

 Ett sånt här stycke prima maskineri hade jag lagt vantarna på i veckan om det hade funnits intresse för det hos innehavaren. Fanken. Lee gör verktyg på beställning.

Slut på slöandet

Som överskriften antyder har jag alltså bestämt mig för att lägga lite mer energi på träningen igen. Skytteträningen ligger nu på ungefär 4 timmar om dagen, så den blir svår att öka, men fysiken har halkat efter på sistone på grund av en massa orsaker, främst troligen motivationsbrist. Mentalt skulle man ha behövt bli lite starkare också. Det syns som att jag tvivlar på min kapacitet så att jag söker vägar för att slippa. Exempelvis har jag aldrig skjutit så mycket på grannens tavla förut som i år, eller plötsligt tappat tryckpunkten på groven och gjort rena vådaskott. Till och med pistolen har mentala brister. Jag skjuter som en gud ibland men sällan i andra halvan av en match eller en träning, och min bottennivå har sökt sig till nya djup på sistone.

Om 14 dagar går finalen i europa cupen i Frankrike. Jag är kvalificerad för att delta i grovpistol tack vare min bronsmedalj från fjolårets final, men i standard ställer jag inte upp för jag har inte lyckats kvalificera mig. Jag har inga större förhoppningar om att jag vet vad som felas i standard, men en tänkbar orsak kan ju vara att jag tappat 20 kilo och kolvpassningen med dem. Skit i det tillsvidare, kolven börjar svika mig i snabb också så det löser sig efter några timmar i vedboden, för krafttag kommer att vidtas. Snabbpistol är nämligen viktigt.

Jag tävlade inte i nämnvärd omfattning under hösten/vintern ifjol och det planerar jag att ändra på. Men en del av dessa tävlingar måste jag betrakta som träningstillfällen, eftersom min träning annars sker alldeles för isolerat. Jag har 13 mil till närmaste klubbkamrat och jag kan inte arrangera tävlingar
i sovrummet eller ute på myren där jag har 50-metersbanan. I våras resulterade mitt eremitiska sätt i att jag förskräcktes när jag kom på tävling och folk sköt omkring mig.

Så fokus ligger i 2 veckor till på grov, därefter blir det fri och snabb. Och luft naturligtvis.