En hård natt på Arlanda

Tur att man börjar bli van sånt här. Vi kom hit till Arlanda igår kväll vid 9 och kommer att sitta här till 06:15 imorgon. Sedan tar det ungefär 21 timmar innan vi är framme i Sydney. Så nu ska jag sitta här på en stenbänk där jag omöjligt kan somna, för att kunna sova i rätt rytm på planet istället. Det kan fungera tillsammans med 2 dagars acklimatiseringsperiod innan seriöst allvar begynner. Nu är det dags för lite snacks. Hör av mig vid framkomst, om det finns väder att tala om.

PS! Fick nya glajjer i torsdags. Skjuter som en gud nu. Hyser gott hopp!

Bra grejor funkar

I 2 veckor har jag nu skjutit ungefär 130 skott om dagen med fripistol. Ungefär 2-3 gånger om dagen har det blivit någon bra serie. Under den här tiden har jag skjutit en hel del skott som känts så där klockrent perfekta så man blir rörd innan man gjort kikarkollen. Ibland är de inne, ibland är de åttor. Det är sånt som får en att tvivla och ifrågasätta vad man håller på med.

I går kväll hittade jag en ammunitionsgömma som jag hade råkat förtränga under min tid i exil. Fiocchi Maxac rapid fire som någon gång kasserats för att de vägrat att infinna sig i aw 93:ans patronläge. Buckliga hylsor och klämda kulor alltså, men dra på trissor vilken schysst friammo. I min picka med min kolv och min tass hade jag total kontroll på allt jag gjorde i 3 serier, även åttorna. Man får en helt sanslöst fin känsla inombords. Nästan sakral skulle jag vilja påstå. 2 serier sköt jag  med Fiocchi sm 300, som jag hade glömt att jag hade, och det gick bättre. Var tvungen att hejda mig där för det där är vad kommer att ta med mig till Sydney och lagret är inte stort. Så sista serien sköts med vanliga deppkulor. Skitserie utan vetskap om någonting. Slutade på 554.
En match till i skymningen med fokus på att fyra av i år blev 530.

Före det sköt jag snabb. Gick riktigt bra det med ett tag, men efter 3 st 50 poängare i rad i andra halvan fick jag prestationsångest och resultatskräck så det blev 551 med en bom tillslut. I luft har jag på sistone varit på 580.

 Så nu tänker jag frankt deklarera att Sydney kommer att gå bra. Det ser ut som om målsättningen är möjlig, vilket betyder inte en serie under 92 i fripistol, och minst 575 i luft. Övre gränser saknas som vanligt. Jag kan inte uttala mig om vad det blir för placeringar eftersom det är helt och hållet beroende på konkurrenternas dagsform. I snabbpistolen ska jag bara  göra nytt pers. Det borde inte vara alltför svårt. Tricket ligger nog bara i att inte låta 4:orna gå åt fanders

jippi

Oppe i ottan var man  morse för att jogga ner till riksvägen fram och tillbaka. Kan inte dega bort den kondis som infunnit sig i vinter, det skulle om inte annat ha onödig-gjort slitet det var att skaffa den. -2 grader, mulet och stilla, 5mm nysnö och lättsprunget. Kände välbefinnande efteråt.

Två matcher snabbpistol gick lite konstigt. Första halvan 284, andra 276.
Tredje halvan 276, fjärde halvan 285. = 560 och 561. En usel 6:a per halva. Känner mig rätt nöjd med det fast det borde vara ganska enkelt att göra bättre.

Fripistolen börjar fungera igen. Drog ungefär 9-10 serier. Testade amunition och brydde mig aldrig om att korrigera siktet. Kollade bara träffbilder när jag markerade efter 10 skott. Ibland blev det som vanligt en ny träffbild någon annanstans efter halva serien, men överlag gick det mesta tätare än på länge. Kan tänka mig att det var väl över 550 om det vore centrerade bilder. Vad som dittills bekymrade mig var att jag såg så bra idag. Hade en tid hos optikern nämligen.

Trevlig snubbe. Han kunde bekräfta att jag är halvblind och att det har blivit sämre än sist. Känns skönt att det inte bara är inbillning. Han kunde även se att jag har problem med lysrör, vilket jag vet själv, men det är skönt att det inte bara är inbillning. Jag har allt för ofta fått reta upp mig på folk som säger till mig att "sitter bara i huvudet". Nytt glas på ingående alltså, och därför dagens rubrik. Det blir väldigt mumsigt och det går aldrig lika bra med selleri.

reg m i njurunda

Tänkte nästan låta bli. Skulle ha låtit bli. Men bestämde på fredagkväll att jag skulle till Njurunda för reg-m i luft. Variolensen har sprungit läck så jag hade inte stort hopp om att se något. Diopter löser en del av problemet men den är i vägen också. Det tar längre tid att få iväg skotten med diopter, vilket är förödande för ögats "pigghet". Till råga på allt bestämde jag att resultatet används till allsvenskan också. Jaja, i år vinner man ingenting där iallafall. Och inte i Njurunda heller. 563p blev det efter 5 skitserier och en inte alltför dålig. Man får hoppas att man blir dösjuk raskt så man har något man kände av.

Lördag kväll och Söndag var träningsbefriade. Men jag har tryckt ihop drygt 600 32:or i enkelpressen så jag har inte varit lat.

I´m back

Jag har av outgrundlig anledning inte kunnat komma åt bloggen på ett tag men nu går det igen, så jag är tillbaka. Jag är tillbaka i Sverige också. Småskönt på sätt och vis men mest bara otäckt. Fimbulvintern rasar ohämmat mot min stuga och spisen brinner så det går inte att vara inomhus heller. Morgonfysen blir hårt lidande av min motvilja mot skitväder, men jag tror jag ansträngde mig så det räcker för ett tag när jag pulsade ut med tavlan i midjedjup snö i förrgår på 300 metersbanan i Sveg. Ganska precis 50 meter ut, jag har riktmärke på en tall bredvid, och det stämmer med hur kikaren är inställd, och det är fortfarande skitsvårt så det duger åt mig.

Nära 400 skott har lossats med fripistol de senaste 3 dagarna och det har gått så illa att jag har dammat av Toz 35:an igen och märkt att jag skjuter bättre med den. Jag ser till och med riktmedlen bättre på den. Det är samma kornbredd och pardinisiktblad på tozen också. Jag begriper intet av detta. Ska man nämna några siffror så är det mellan 95 och 75 per serie. Skulle tro att 9,2 ungefär är den valör per skott som jag gör oftast. Vita skott händer. Men det var något färre av dem idag trots ganska hård vind.

Jag provade lite snabb också i går, men det behövs ju så mycket kläder så man är klart hämmad. Det blev 8 provserier innan jag hade töjt ut munderingen så det blev någon fart på lyftet, men sen gick det rätt så hyfsat. Sköt en match och slutade på 551 med förhållandevis dåliga 8 sek. serier.

Hemma på gården har det hänt grejer. Grannen har avverkat bakom min vedbod så nu har jag skarpt motljus på luftpistolbanan och tavlorna i skugga när jag plågar mig igenom morgonpasset. Jag orkar med att se hyfsat i 2 serier, så det blir halvkrassligt det också, för på 20 skott har jag inte slutat med darrningarna än. Ligger på 570 i snitt.

Så ingenting är något att hurra för. Eller så kan man hurra för ingenting. Bon tir, som fransken säger.