I 2 veckor har jag nu skjutit ungefär 130 skott om dagen med fripistol. Ungefär 2-3 gånger om dagen har det blivit någon bra serie. Under den här tiden har jag skjutit en hel del skott som känts så där klockrent perfekta så man blir rörd innan man gjort kikarkollen. Ibland är de inne, ibland är de åttor. Det är sånt som får en att tvivla och ifrågasätta vad man håller på med.
I går kväll hittade jag en ammunitionsgömma som jag hade råkat förtränga under min tid i exil. Fiocchi Maxac rapid fire som någon gång kasserats för att de vägrat att infinna sig i aw 93:ans patronläge. Buckliga hylsor och klämda kulor alltså, men dra på trissor vilken schysst friammo. I min picka med min kolv och min tass hade jag total kontroll på allt jag gjorde i 3 serier, även åttorna. Man får en helt sanslöst fin känsla inombords. Nästan sakral skulle jag vilja påstå. 2 serier sköt jag med Fiocchi sm 300, som jag hade glömt att jag hade, och det gick bättre. Var tvungen att hejda mig där för det där är vad kommer att ta med mig till Sydney och lagret är inte stort. Så sista serien sköts med vanliga deppkulor. Skitserie utan vetskap om någonting. Slutade på 554.
En match till i skymningen med fokus på att fyra av i år blev 530.
Före det sköt jag snabb. Gick riktigt bra det med ett tag, men efter 3 st 50 poängare i rad i andra halvan fick jag prestationsångest och resultatskräck så det blev 551 med en bom tillslut. I luft har jag på sistone varit på 580.
Så nu tänker jag frankt deklarera att Sydney kommer att gå bra. Det ser ut som om målsättningen är möjlig, vilket betyder inte en serie under 92 i fripistol, och minst 575 i luft. Övre gränser saknas som vanligt. Jag kan inte uttala mig om vad det blir för placeringar eftersom det är helt och hållet beroende på konkurrenternas dagsform. I snabbpistolen ska jag bara göra nytt pers. Det borde inte vara alltför svårt. Tricket ligger nog bara i att inte låta 4:orna gå åt fanders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar